Moha

Sista dagen på jobbet, scaryshit, från och med 17.00 är jag arbetslös, eller arbetssökande som det så fint heter.
För arbete har jag ju sökt, söker med för den delen. Intervjuer har jag iofs. Mellan två jobb kan man ju också säga. Jag gillar det bättre. från och med 17.00 idag och en tidsrymd framåt är jag mellan två jobb.

Anyway eftersom mitt jobb är av de slag att det aldrig riktigt går att avsluta känns allt liksom oavslutat och det är en  aningens uppstressande. Känns som om jag lämnar allt oklart, men what can a women do.
Jag lämnar nu kontoryrket och har aningar om att jag kommer byta ner mig "a tat".
Men emigrerar man till ett annat land får man nog bita i det sura äpplet och börja från början.
Fråga varannan taxichafför. Tur att jag inte förlorar en hjärnkirurg utbildning eller ingenjörsutbildning.
Jag har ju bara min Bild och flum utbildning.
Som jag är mäkta stolt över förövrigt.

Har på tok för lite tid att fördriva.
ni vet när man bara önskar att klockan ska gå snabbare och tiden ska skynda sig. Den önskan infinner sig aldrig i mig längre och har inte gjort på 2 veckor. Har så mycket jag vill lägga min tid på. Och så lite tid kvar här och så mycket som ska ordnas och fixas och packas och donas och tvättas och prata med och ses och tjata om lalaa..

Jag behöver nog vara ensam ett tag, jag, kameran och musiken. Vi behöver andas ett slag.
1 och 1 halv vecka, sen kan jag nog börja skriva igen.






cellardoor

Jag skulle väl berätta lite om Barcelona trippen.

Det är min stad, den faller sig lika naturlig som min hemstad, jag är aldrig vilse i Barcelona.

Nu har jag vart sjuk i 6dagar, detta my peeps är oumbärligt. jag kan itne vara sjuk i 6 dagar. Det är inte psykiskt möjligt för en 20årig snärta. Egentligen skulle jag sitta och förfesta på linköpingsvis hemma hos mina raringar jenny, manda och tilda men icke! Istället sitter jag SJÄLV, bitter och tjock pga all mat jag kommer inta för att fylla tomrummet av sällskap, inte härliga drinkar med häftga sugrör. Inte ens min katt vill umgås med mig.
De facto ser den här lördagskvällen ut att bli den värsta i manna minne.


oh det här inlägget skulle kunna forsätta i oändlgheten men jag väljer att sätta punkt här.
Och fortsätta leta efter min kamerasladd, för den har jag icke hittat än min vän.

Jag har väldigt mycket att fixa innan vi ska sticka, både till barcelona och Norge, har verkligen inte tid att jobba. Verkligen inte tid. Eller ork.
Och så har jag PMS också.
Kul jul för min karl. haha.

Min värld är ett enda stort superlativ.