Moha

Update;
LocoMoha landar i sthlm 22.00 imøra.
iaf før 10 dagar, tio svart fina dagar.
Jag var tvungen att komma hem før ett tag.
Før att kunna stanna i oslo.
mitt oslo, fyllt av vår men æven av saknad av Lotta och Osse.

Men de senaste dagarna har jag væxt några meter.
Klarat av hinder som jag aldrig trodde jag skulle kunna se øver ens och de mina vænner har jag gjort på norska.
fy fææææææææææn.

more alive then ever, det ær något magiskt i oslo, mænniskorna, staden och festerna. Det ær som om någon kastat stjærnor øver denna stad, man kan inte åka hærifrån førens man trøttnar, man kan aldrig sæga jag kommer aldrig tillbaka hit, man kan aldrig sæga idag hænder ingenting.
Det ær drama.


To oslow.
Ingenting hænder hær men det gør ingenting om dina hænder ær hær.

det finns inga tårar kvar, bara en dvala, en glansig blick och fysisk smärta.
Vad är rätt och vad är fel? Det finns inga såna svar i kärlek, inget är uppenbart. Bara känslan av smärta är mer uppenbar en någonsin. Rör mig inte då kanske jag faller ihop.

Hemma gien även om det bara är för en minut, nu ska jag lägga mig i min säng och andas in doften av att alltid ha en familj att komma hem till.


rachael yamagataräddar nog min natt.



sweet music in my ear and a night of no fear.

det ær något vist med oslo.
Just nu spelar bara musiken någoin roll, jag ær inne på dag 7 av min 12 dagars jobb vecka. Var dag. Var dag.

Nu børjas det igen, Jag måste få skriva av mig någonstans.
Tyværr inga bilder nu i oslo pga avsaknad av møjligheter.
Anyway jobbar hell mye just nu. 60 h i veckan ær ingen lek ska jag sæga er, sen utgång varje lørdag.
Jag ær bra sliten och lever åp yoghurt och bananer.
Men jag har kul. roligt, såjævla bra.
Træffat undebara mænniskor som minst 3 av dem kommer jag hålla kontakten med resten av livet. typ.
Nær jag skrev resten av livet kændes det konstigt haha.
nu ska jag back to hell. seya.