Moha

Idag är jag trasig.
Han vet om det och hon vet om dem men den som åsaka detta vet inte om det.
Ni vet han som alltid gör mig trasig, den enda människan som jag har i min närhet som jag aldrig riktigt kan släppa, Som aldrig älskat en annan människa mer än han älskat sig själv.
För man kan inte älska en person och vara så fruktansvärt respektlös mot den samtidigt. Min mor vet om det.

Han gör sig själv till ett offer.

Ja jag älskar min bror och ja kommer alltid försvara honom, jag kommer alltid slåss  med näbbar och klor för honom. Jag kommer alltid att vara en Morsa. Men det var du som tvinga mig till det från början. Det var du som skickade ner henne till en värld av spillror och mörker, så att hon försvann ett tag. Det var du.
Det var du som ALDRIG fanns där. Du finns fortfarande inte här.
Jag kan nämna fem personer jag skulle ringa före dig om jag behövde hjälp.
Du gjorde mig till Morsa. För jag kunde inte lita på dig.
Ingen här litar på dig. Ingen räknar med att du finns där för stöd.
.
Jag har gett dig hundra chanser att vara involverad i våra liv, mitt och min brors.
Jag har bokstavligen kastat nummer i huvudet på dig, så att du kan hjälpa till med det som är svårt.
Jag vet att din definition av involverad är att ringa ditt 5 minuters samtal varje vecka.
Och nu får det bli så..

Jag trodde att jag kommit längre nu. Nått en brytpunkt där jag inte längre behövde säga det som gjort mig ont, vi hittade en nivå vi kunde vara ganska lika på.
Det kändes så. Men igår, gjorde du att jag nådde en annan punkt. Jag orkar inte bry mig längre. Inte ett smack.
 Du är där, jag är här. Precis som det alltid har varit, den enda skillnaden är att jag vill inte/behöver inte ha dig här.
Du får gärna stanna där du är.