Moha

Gårdagen var kaos, jag bröt ihop, skulle eg. åkt in och träffat tessan och hanna, men klarade knappt att gå längre än två steg utanför min säng. Stannade där, pratade flera timmar med min J, han fick mig att stå igen att kunna skratta. Världen bästa J, &han är min, bara bara min.
Jag insåg att man måste se saker och ting från dess bästa sida, ta vara på tiden, inte låta ångesten äta på mig. Ganska självklart kan det vara, men inte alls så lätt att lyda ibland.
Men nu ska jag verkligen försöka ta vara på tiden.
Jag ska städa ur vårt förråd och börja måla igen. Ja det ska jag.


Tack Tess, du är en ängel med världens längsta armar som kan svepa om en som en filt.
Det är få människor jag kan erkänna min sorg för i helhet och som inte dömmer eller kräver något, du är en vacker själ, som jag tänker vårda om.


Tack min J du är inte bara min stora kärlek du är även min vän som kan mig utan och innan som alltid är där.