Moha

Jomen som alla vet gör min kära J lumpen.
Som några vet är detta till min stora förfäran. Jag gillar inte att vi måste vara ifrån varandra och att vårt liv blir väldigt ospontant, väldigt anpassad to the swedish force.
+ att jag är verkligen EMOT försvaret. Jag är emot allt med att lära sig döda, rangordningar och att förnedra andra. (JA, jag är tokfärgad av alla amerikanska filmer om det militära)
Jag avskyr all glorifiering och hjältestatus man får för att man sticker ut i krig.
Visst det är väldigt modigt av dem, men de gör det jag avskyr -> dödar andra. Dödar för att nå fred.
Dödar man någon upprör man 5 andra, som aldrig kommer vilja samsas,
det går inte ihop i 2 sekunder ens.

Iaf. Nu när jag kvittrade i telen med min älskade J, som var ursöt och jag bara sprack i hjärtat av att höra hans undertbara röst.
Han satt och vänta på några kamrater (han var fortfarande i tjänst, de hade vart i tjänst i ca 15 timmar) så kommer det ett sånt där psykobefäll och börjar gorma som ett jävla jehu, over nothing, över att han prata en snabbis i telefon med mig.
Han kunde sagt i vänlig men bestämd ton.
- Du lägg på nu, du ska åka nu.
Istället ställer han sig och skriker om att min J är dum i huvudet som pratar i telen.


Då var jag nära att ta mitt pick och pack åka upp till saten, sparka han på nötterna så att han aldrig ska kunna föröka sig, vi behöver verkligen inte fler människor som honom i världen.
JA, jag tycker faktist det.

Därför får jag aldrig besöka baby.