Svartsjuka
Det finns en sjuka som inte styrs av virus och basilusker. Just det Svartsjuka.
Igår satt jag hemma hos min wounderbarasara och drack te och prata som old times.
Sara är bra bra.
anyway så kom vi in på den sjuka som både jag och sara och typ resten av världen drabbas av med jämna mellan rum. Vissa mer elelr mindre.
Jag och sara är eniga om att man måste få vara svartsjuk. För det kan man inte rå för, känslan bara kommer.
Men man ska absolut inte utagera det. Bara i smyg möjligen.
Litar man inte på partnern när man är svartsjuk?
Jag litar på min Jens men ändå kommer den här lilla svartsjukedemonen och sätter sig på min axel, spec. när vi har vart ifrån varandra en längre tid. Jag tror att man litar på personen men det är den där rädslan av att förlora personen som kommer smygande och omvandlas till svartsjuka.
Sen prata jag med jens om svartsjuka lite senare på kvällen och fråga rätt ut om han tyckte jag var svartis.
Och han svarar att han inte alls tycker jag är svartis, förutom när jag är full! hah, han har märkt att jag ibland kommer fram till honom när vi är ute och festar, alltså jag säger inget bitskt eller bittert utan bara "mark my terrotory" typ hälsar och hånglar upp min käresta.
Och när jag tänkte efter så gör jag så, "mark my terrotory", är det verkligen okay?
Jag tycker det till en viss gräns, jag ska försöka tona ner mig.
Okay min fråga till er. Är ni svartsjuka?
Igår satt jag hemma hos min wounderbarasara och drack te och prata som old times.
Sara är bra bra.
anyway så kom vi in på den sjuka som både jag och sara och typ resten av världen drabbas av med jämna mellan rum. Vissa mer elelr mindre.
Jag och sara är eniga om att man måste få vara svartsjuk. För det kan man inte rå för, känslan bara kommer.
Men man ska absolut inte utagera det. Bara i smyg möjligen.
Litar man inte på partnern när man är svartsjuk?
Jag litar på min Jens men ändå kommer den här lilla svartsjukedemonen och sätter sig på min axel, spec. när vi har vart ifrån varandra en längre tid. Jag tror att man litar på personen men det är den där rädslan av att förlora personen som kommer smygande och omvandlas till svartsjuka.
Sen prata jag med jens om svartsjuka lite senare på kvällen och fråga rätt ut om han tyckte jag var svartis.
Och han svarar att han inte alls tycker jag är svartis, förutom när jag är full! hah, han har märkt att jag ibland kommer fram till honom när vi är ute och festar, alltså jag säger inget bitskt eller bittert utan bara "mark my terrotory" typ hälsar och hånglar upp min käresta.
Och när jag tänkte efter så gör jag så, "mark my terrotory", är det verkligen okay?
Jag tycker det till en viss gräns, jag ska försöka tona ner mig.
Okay min fråga till er. Är ni svartsjuka?
Kommentarer
Postat av: Junitjej
Jag tror de flesta är en aningens svartsjuk då oh då. Sedan finns det ju sjuklig svartsjuka som inte är bra. Om jag skulle bli svartsjuk bara för att min sambo pratar med en annan tjej, det är sjukligt.
Postat av: matilda
klart som fan man är lite svartsjuk, men inte sådär über. men det är väl bara gulligt, så länge det inte går till overdrift? ;)
Trackback